Murarns
( Författare: Sven Holgersson )
Den gård som kallas Murarns heter i fastighetsregistret
Asaryd Södergård 4:7 och Karlsgård 3:2 och har varit i samma släkts ägo sedan
mitten av 1800-talet. Den omfattar totalt 68 hektar varav 57 hektar är
skogsmark. Om man kommer in i byn från söder är det andra gården på vänster
sida. Ladugården byggdes 1934 och bostadshuset 1950.
”Murarn”, Sven Johan Nilsson
Den
förste i släkten som bodde på gården. Murarn, föddes i en backstuga i
Möllnahult den 25/3 1823.
Den
2/11 1845 vigdes han med pigan Martha Pehrsdotter från Björkespång under Asa.
De
bodde först på Buskatorps soldattorp där dottern Johanna Christina föddes 4/9
1846. Sedan arrenderade de torpet Nybyggemark under Asa och där föddes dottern
Emma Sophia 16/8 1851. Senare flyttade de till Asa Per Fiskaregård där de bodde
tills alla arrendatorer blev uppsagda av ägaren till Asa. Då köpte de 1/8
mantal Asaryd Karlsgård och flyttade dit.
Under
tiden de bodde där genomfördes laga skifte i byn, varför husen måste flyttas
några hundra meter söderut. Det berättas att Martha och döttrarna drog timret
på en bakvagn till den nya platsen. 1872 köpte de 1/8 mantal Asaryd Södergård
och i samband med att Fia gifte sig med Johannes Jonasson flyttade alla dit,
även den inneboende ”Marje-Karin”, en lite efterbliven men snäll kvinna som
tillsammans med sin bror ägt Karlsgård innan och som murarn köpte gården av.
Murarn var tydligen en färgstark personlighet. Gården här
kallas fortfarande för ”Murarns” och nere vid Skärlen finns Murarns udde och
Murarns vik. Han måste också ha varit mycket stark. En gång köpte han en stor
moraklocka i Berg och bar den på ryggen hem. Enbart de två järnloden väger c:a
16 kg.
När
murarn gick hem en kväll efter arbetet (det var när han var ung och bodde i
Möllnahult) hörde han något ljud bakom sig. Det var en varg som kom efter
honom. Han började springa och när han kom till en stätta ryckte han till sig
en trola och försökte slå till vargen. Den träffade inte utan vargen hoppade
upp på honom och skrek till men därefter försvann den. Efter denna händelse
stammade murarn när han talade. (Edith 24/6 2001)
Johannes Jonasson
Johannes Jonasson var född i Gärdshult 20 februari 1846.
Han gifte sig med Sofia Johans-dotter 1872 och de flyttade till Asaryd
Södergård som de köpt samma år. Tillsammans fick de barnen August, Fredrik och
Ida. Johannes dog redan 1887.
Murarns-August
August
växte upp i Asaryd och förblev ungkarl till sin död. Han hade talanger av
skilda slag men blev den som tog över föräldrahemmet. I ungdomen spelade han
fiol och Fredrik dragspel på danser i trakten. Spelet upphörde tvärt efter ett
slagsmål där Frans i Skogslund låg och väntade på honom efter en dans i
’Dånans’ (En lönnkrog norr om Kråketorp vid Sjöända vägskäl). Egentligen var
det inte August som Frans ville slå utan Fredrik, som tippat omkull honom vid
ett bråk på dansen. Fiolen gick sönder vid slagsmålet. August skaffade aldrig
någon ny fiol.
Han
spelade också diverse blåsinstrument, bl.a bastuba i den blåsorkester som fanns
i Asa runt sekelskiftet. I hans lådor fanns också en klarinett, men hur mycket
han spelade på den är okänt.
August
var en utomordentlig skytt. Asa hade ett livaktigt skyttegille och vid ett
distriktsmästerskap i skytte kom skyttarna lite för sent till anmälan och
nekades att skjuta. August var, liksom en del andra i släkten, inte direkt
eftergiven och ordnade så att asaskyttarna fick skjuta i tävlingen. Trots
bråket vann han tävlingen och det irriterade
militären från Växjö, som ju naturligtvis i kraft av sitt yrke skulle
vara de bästa skyttarna. När vi städade ur
en gammal byrå i samband med möbelrenovering härom året hittade vi
medaljen i en låda.
Förutom
tävlingsskytte ägnade han sig i ganska stor omfattning åt jakt. På den tiden
var inte rågångar särskilt heliga och Asa säteri:s skogar fick släppa till
mycket skogsfågel. På vintern när fåglarna satt i tallarna och åt barr var det
nog en väldigt rolig jakt för prickskyttar. Enligt historien gick kulorna från
remingtongeväret så sakta att tjädertuppen hörde när kulan passerade vid
eventuell bom och sträckte huvudet dit där kulan passerat.
Ett
uttryck från August som vi syskon Holgersson fortfarande ofta använder när vi
gjort något galet eller misslyckats av andra skäl: ’Det gick inte på a´ent
vis’. August fällde detta yttrande när ett ångsågsföretag där han var delägare
(en ångsåg vid Tvättehallarna’ i Skärlen) råkat komma i tvist med de bybor som
ägde vägen till den plats där sågen låg. August hamnade i tinget med sin egen
mor, som var delägare i vägen, som motpart.
Murarns Holger
Holger
föddes i Sjöända 1908. Under sina första år hade mormodern hand om honom ofta.
När han bara var några år gammal gick han tillsammans med henne till kyrkan, en
promenad på 7-8 kilometer. Mormor hade karameller i kjolfickan och när han
tyckte det var tråkigt att gå fick han en karamell och sedan gick det bra igen.
I
slutet av 20-talet började han sällskapa med Helfrid från Hångeryd. 1928 fick
de sonen Per-Olof och behövde en fast försörjning. Holger övertog Fredriks
föräldrahem, Murarns’ i Asaryd efter farbrodern, August, som inte hade några
egna barn. Asaryd låg då i världens utkant långt mer än nu, husen på gården var
fallfärdiga och det fanns inga vettiga vägar till skogsskift som ligger mer än
en halvmil från farbar väg. Det måste varit en väldigt hård tid. Holger och
Helfrid tyckte inte det var mycket lönt att leja folk: ’De arbetar ju bara från
7 till 7’. 1934 byggde Holger en ny ladugård och 1950 nytt hus.
Holger
var fruktansvärt stark. Vid ett tillfälle stod två 80-kilossäckar på
mjölkbordet uppe vid vägen. Han tog en säck under varje arm och började gå ner
mot ladugården. Efter drygt 100 meter tappade han den ena säcken.
Vid
ett annat tillfälle skulle han hämta en kvarn till sig och en annan åt en
granne på järnvägsmagasinet i Lammhult. Kvarnarna vägde över 300 kilo. Han fick en ordentlig utskällning av
personalen där för att han kom ensam att hämta dem men lyckades att baxa fram
den första till lastkajskanten. Därifrån lyfte han ner den på dynghäcken. När
det blev dags för kvarn 2 var personalen mycket hjälpsam. De ville inte stöta
sig med någon som hanterade tyngder på det sättet.
Sedan
2005 ägs gården av Sven och Gun-Britt Holgersson.