Murarns

( Författare: Sven Holgersson )

Den gård som kallas Murarns heter i fastighetsregistret Asaryd Södergård 4:7 och Karlsgård 3:2 och har varit i samma släkts ägo sedan mitten av 1800-talet. Den omfattar totalt 68 hektar varav 57 hektar är skogsmark. Om man kommer in i byn från söder är det andra gården på vänster sida. Ladugården byggdes 1934 och bostadshuset 1950.

 

”Murarn”, Sven Johan Nilsson

Den förste i släkten som bodde på gården. Murarn, föddes i en backstuga i Möllnahult den 25/3 1823.

Den 2/11 1845 vigdes han med pigan Martha Pehrsdotter från Björkespång under Asa.

De bodde först på Buskatorps soldattorp där dottern Johanna Christina föddes 4/9 1846. Sedan arrenderade de torpet Nybyggemark under Asa och där föddes dottern Emma Sophia 16/8 1851. Senare flyttade de till Asa Per Fiskaregård där de bodde tills alla arrendatorer blev uppsagda av ägaren till Asa. Då köpte de 1/8 mantal Asaryd Karlsgård och flyttade dit.

Under tiden de bodde där genomfördes laga skifte i byn, varför husen måste flyttas några hundra meter söderut. Det berättas att Martha och döttrarna drog timret på en bakvagn till den nya platsen. 1872 köpte de 1/8 mantal Asaryd Södergård och i samband med att Fia gifte sig med Johannes Jonasson flyttade alla dit, även den inneboende ”Marje-Karin”, en lite efterbliven men snäll kvinna som tillsammans med sin bror ägt Karlsgård innan och som murarn köpte gården av.

Murarn var tydligen en färgstark personlighet. Gården här kallas fortfarande för ”Murarns” och nere vid Skärlen finns Murarns udde och Murarns vik. Han måste också ha varit mycket stark. En gång köpte han en stor moraklocka i Berg och bar den på ryggen hem. Enbart de två järnloden väger c:a 16 kg.

När murarn gick hem en kväll efter arbetet (det var när han var ung och bodde i Möllnahult) hörde han något ljud bakom sig. Det var en varg som kom efter honom. Han började springa och när han kom till en stätta ryckte han till sig en trola och försökte slå till vargen. Den träffade inte utan vargen hoppade upp på honom och skrek till men därefter försvann den. Efter denna händelse stammade murarn när han talade. (Edith 24/6 2001)

Johannes Jonasson

 Johannes Jonasson var född i Gärdshult 20 februari 1846. Han gifte sig med Sofia Johans-dotter 1872 och de flyttade till Asaryd Södergård som de köpt samma år. Tillsammans fick de barnen August, Fredrik och Ida. Johannes dog redan 1887.

Murarns-August

 August växte upp i Asaryd och förblev ungkarl till sin död. Han hade talanger av skilda slag men blev den som tog över föräldrahemmet. I ungdomen spelade han fiol och Fredrik dragspel på danser i trakten. Spelet upphörde tvärt efter ett slagsmål där Frans i Skogslund låg och väntade på honom efter en dans i ’Dånans’ (En lönnkrog norr om Kråketorp vid Sjöända vägskäl). Egentligen var det inte August som Frans ville slå utan Fredrik, som tippat omkull honom vid ett bråk på dansen. Fiolen gick sönder vid slagsmålet. August skaffade aldrig någon ny fiol. 

Han spelade också diverse blåsinstrument, bl.a bastuba i den blåsorkester som fanns i Asa runt sekelskiftet. I hans lådor fanns också en klarinett, men hur mycket han spelade på den är okänt.

August var en utomordentlig skytt. Asa hade ett livaktigt skyttegille och vid ett distriktsmästerskap i skytte kom skyttarna lite för sent till anmälan och nekades att skjuta. August var, liksom en del andra i släkten, inte direkt eftergiven och ordnade så att asaskyttarna fick skjuta i tävlingen. Trots bråket vann han tävlingen och det irriterade  militären från Växjö, som ju naturligtvis i kraft av sitt yrke skulle vara de bästa skyttarna. När vi städade ur  en gammal byrå i samband med möbelrenovering härom året hittade vi medaljen i en låda.

Förutom tävlingsskytte ägnade han sig i ganska stor omfattning åt jakt. På den tiden var inte rågångar särskilt heliga och Asa säteri:s skogar fick släppa till mycket skogsfågel. På vintern när fåglarna satt i tallarna och åt barr var det nog en väldigt rolig jakt för prickskyttar. Enligt historien gick kulorna från remingtongeväret så sakta att tjädertuppen hörde när kulan passerade vid eventuell bom och sträckte huvudet dit där kulan passerat.

Ett uttryck från August som vi syskon Holgersson fortfarande ofta använder när vi gjort något galet eller misslyckats av andra skäl: ’Det gick inte på a´ent vis’. August fällde detta yttrande när ett ångsågsföretag där han var delägare (en ångsåg vid Tvättehallarna’ i Skärlen) råkat komma i tvist med de bybor som ägde vägen till den plats där sågen låg. August hamnade i tinget med sin egen mor, som var delägare i vägen, som motpart.

Murarns Holger

Holger föddes i Sjöända 1908. Under sina första år hade mormodern hand om honom ofta. När han bara var några år gammal gick han tillsammans med henne till kyrkan, en promenad på 7-8 kilometer. Mormor hade karameller i kjolfickan och när han tyckte det var tråkigt att gå fick han en karamell och sedan gick det bra igen.

I slutet av 20-talet började han sällskapa med Helfrid från Hångeryd. 1928 fick de sonen Per-Olof och behövde en fast försörjning. Holger övertog Fredriks föräldrahem, Murarns’ i Asaryd efter farbrodern, August, som inte hade några egna barn. Asaryd låg då i världens utkant långt mer än nu, husen på gården var fallfärdiga och det fanns inga vettiga vägar till skogsskift som ligger mer än en halvmil från farbar väg. Det måste varit en väldigt hård tid. Holger och Helfrid tyckte inte det var mycket lönt att leja folk: ’De arbetar ju bara från 7 till 7’. 1934 byggde Holger en ny ladugård och 1950 nytt hus.

Holger var fruktansvärt stark. Vid ett tillfälle stod två 80-kilossäckar på mjölkbordet uppe vid vägen. Han tog en säck under varje arm och började gå ner mot ladugården. Efter drygt 100 meter tappade han den ena säcken.

Vid ett annat tillfälle skulle han hämta en kvarn till sig och en annan åt en granne på järnvägsmagasinet i Lammhult. Kvarnarna vägde över 300  kilo. Han fick en ordentlig utskällning av personalen där för att han kom ensam att hämta dem men lyckades att baxa fram den första till lastkajskanten. Därifrån lyfte han ner den på dynghäcken. När det blev dags för kvarn 2 var personalen mycket hjälpsam. De ville inte stöta sig med någon som hanterade tyngder på det sättet.

 Sedan 2005 ägs gården av Sven och Gun-Britt Holgersson.